FO Bows and arrows

Den påbörjades vid advent och det var stickningen med stort S. Ni vet, underbart garn ett genialt mönster (Maria Magnusson Knitware). Nån gång efter nyår körde jag fast lite, missade nåt omslag och orkade varken  leta efter felet  eller sticka baklänges. Sjalen hamnade i Area 51. Nu tog jag mig i kragen och gjorde klart den. Det var mitt ultimatum till mig själv, sjalen skulle bli klar innan garnkalaset hos Tant Kofta och Magasin Duett annars fick jag inte köpa garn! 

Jag blockaden sjalen hårt, väldigt hårt och fick en tillräckligt stor sjal. Den är fantastiskt mjuk och vacker! 

Men. Det finns ett MEN. Det är inte min sjal. Ibland talar stickningar till mig. Den här sa: 

-Jag är ledsen, Anneli, men jag skulle passa bättre på fru X. Tråkigt hörrudu men livet är hårt ibland. Lyxgarn och sjukt många sticktimmar. 

Så imorgon får sjalen en ny ägarinna. Vem? Ja, om hon vill ha den så ska ni få se att sjalen har rätt.

Sticka lugnt! 

Anneli

Skogen inspirerar!

Idag tog vi en långpromenad i skogen. Inget går upp mot kaffe och bullar i en ryggsäck och pigga ben. Sonen klarar långa sträckor utan att klaga men frågan "Ska vi fika snart?" hörde vi en och annan gång. Himlen var blå till en början men skiftade till oroväckande blågrå. Vi satt i ett vindskydd och läste, fikade och jag stickade några varv på mina handfärgade sockar. Skogen bjöd på fantastisk nyansrikedom på temat GRÖN.

Ett par gröna sockar ska jag lägga upp till redan idag, det måste jag. Jag har en härva sockgarn från Tant kofta som passar. Nästa helg ska jag på garnkalas hos min favorit Indy-dyer och Magasin Duett. Kan ju vara bra att göra slut på lite garn innan lördag.

På mina stickor just nu finns en Lineal Cardigan i garnet Sparrow från Quince & Co, en ärm fattas liksom garn till just den ärmen. Det lär vara på väg från L'oisive The. Ser fram emot att få den klar för det blir snyggare än jag vågat hoppas.

Dessutom en Color affection i överblivet merinogarn, en utmärkt Café-stickning.

En Pergola av Maria Magnusson, jag blev så sugen på att vara med i hennes KAL och mönstret har jag länge dreglat över.

Min Bows and Arrows har jag plockat upp ur skäms-lådan, trodde att jag hade stickat fel men det visade sig stämma så bra så nu vill jag avsluta den. Jag har kanten kvar. Ja, jag skäms! Garnet köpte jag på garnkalaset förra året så det vore ju bedrövligt om jag inte gjorde klart den också.

För övrigt har jag ett och annat som är klart men inte fotograferat. Jag borde helt klart haft mina sjalar och min kofta med i skogen idag. Jag har lovat min son en kofta till hösten men visst är det väl sommar ännu?

Sluta läs nu och sticka för sjuttsingen! /Anneli

Sveriges svettigaste stickerska?
 

Den bästa sommaren är inte slut ännu

Vilken sommar! Vädret har varit underbart, vi har rest och jag har stickat. Stickrelaterade planer har gjorts upp för hösten och vet ni? Jag kommer att sticka mer. Nej, du som undrar om jag aldrig tröttnar på att sticka ska veta att det gör jag inte. Lika lite som en inbiten golfare tröttnar på att spela golf eller den som älskar att spela Candy crush dag ut och dag in tröttnar. Så ni behöver inte fråga om jag tröttnar. Jag spelar varken golf eller Candy crush. Jag stickar, det jag stickar har jag glädje av länge och är du värdig en handstickad gåva så kanske du får glädje av min passion.

Jag har stickat i Danmark och besökt Legoland med min familj.

Jag har stickat på badstranden.

 Jag har stickat på min altan.



Jag har stickat på tåg och pubar i England



Jag har stickat med sköna bönor i SwedishYarn Mafia och frossat i garn från de finaste producenterna, i avsnitt 43 av Stickpodden får du höra allt från resan till Brighton. Jag har fått nya, fantastiska vänner.

Jag har stickat i Turkiet



Jag har stickat, spunnit och färgat garn med min stickgrupp, Femtio nyanser av ull.

Jag har spunnit garn i St James´s Park i London, jag har spunnit lite här och där.

Jag har stickat klart en kofta, är snart klar med en till och jag har stickat tre sjalar.



Jag har lärt mig mycket och därmed blivit rikare.

Om jag har gjort NÅT annat? Jo, jag har läst, motionerat, bakat med min son, grillat, badat, påtat i landen, gått på hundra museer och utställningar. Det här är det bästa sommaren någonsin.

Nu tar vi låååånghelg

Nu ska jag tillbringa tid med min familj och förhoppningsvis få lite sticktid, det ska bli skönt! Sticka lugnt!

Mamma Roman är nöjd...

...med sin mors-dagspresent. Lyxig rundsticka från Morris garn! Den i stickning invigda vet vad jag menar. Själva presenten var att maken stod för betalningen på webshopen. Jag ska dessutom få stanna till på Karins lada på hemvägen från Mullsjö. Där finns det ju garn...

Nu sitter jag i skuggan på svärmors altan och stickar på babykofta till liten pralin-bebis. Jag hoppas att jag hinner färdigt innan miraklet anländer!

Grattis till alla underbara mammor. Jag beundrar er alla för jag vet vilket jobb ni gör. Kram Anneli 

Ett välkommet avbrott

Min fina vän M har en blomsteraffär. Det händer att jag hjälper henne i butiken, inte för att jag kan så mycket om växter men jag klarar kaffebryggaren och kassaapparaten och jag är bra på att sopa golv. Att ett par timmar av arbete med något man i vanliga fall inte gör kan vara så uppfriskande är svårt att fatta. Det händer något, man tänker nya tankar och får förståelse för andras vardag och verklighet. Jag behöver det. Tack för idag M! Tillbaka till betygsättning och sen avmaskning av ge-bort-sjal.

Beslutsångest

...eller är det kanske stick-ångest. När jag packade stick-korgen för att bege mig till stick-caféet tidigare ikväll drabbades jag av grym beslutsångest. Vilken stickning skulle jag ta med? Tänk om jag skulle starta på ett nytt projekt? Kanske den där sjalen eller den där koftan? Äsch, jag tar med beskrivning och garn till alla. Så tänkte jag fast jag mycket väl visste att jag måste sticka på nåt som kan gå på autopilot, vi har ju så väldigt trevlig på Charlottendal så det slutar bara med baklängesstickning om jag tar med nåt avancerat.

Jag blev nästan klar med ett projekt, det där som inte alls kräver koncentration. Solen sken på oss, rabarberpajen var god, fåren gick i hagen intill oss och nu är jag ännu en gång laddad med stickinspiration. Snart är det helg!

En hyllning till mor

Sonen och jag hälsade på mormor idag. Min lilla mamma. Min LILLA mamma, hon som alltid var en rund, god bullmamma är nu en späd liten gumma. Hon är samma mamma men ändå en helt annan sedan sjukdomen gjorde henne till en annan. Idag trodde hon att jag var hennes syster men kände igen sitt barnbarn. Som vanligt hade jag en stickning med mig och visade henne, det var ju hon som en gång lärde mig att sticka  så jag vill visa henne. Ibland känner hon på garnet och visar lite intresse, stickat har hon inte kunnat göra på några år. Idag tog hon stickningen från mig och drog maskorna fram och tillbaka på rundstickan och undrade hur många maskor jag lagt upp. Jag blev varm i hjärtat, det var en liten glimt av min riktiga mamma som tittade fram. Sen var hon borta. Tack mamma, för att du lärde mig att sticka!

I bilen på väg hem undrade min pojke om jag längtade till mors dag. Tja, varför undrar du?, ville jag veta. - För jag ska ge dig massvis med garn.

Ha! Jag har köpstopp på garn och brukar få gliringar för att jag ständigt bryter mitt löfte till mig själv. Om jag FÅR garn kan jag väl inte vara så ofin att jag säger nej? Min man, om du läser detta önskar jag mig jättedyra lyxstickor (du brukar ju säga att allt är roligare om man har bra grejer!), en slända eller Colinette, jitterbugg till en kofta. Magasin duett har fint morsdagserbjudande. Blink, blink!

Ett varv om dagen

Mer än så hinner jag inte just nu. Ibland tar mitt andra liv så mycket tid. Jag får nöja mig med ett varv och längta efter ledig tid och torsdagskvällens stickcafé. Jag stickar på ett par lite hemliga projekt, saker jag ska ge bort men en närbild delar jag med mig av. Bara så att ingen börjar oroa sig för mig.

Båda är blå. Jag stickar sällan i blått så det är lite uppfriskande för mina ögon. Märkligt!

Var börjar jag?

Jag skulle kunna skriva om den trevliga vandringsfestivalen, när vi gå-stickade. Eller två par sockar jag stickat klart men dem har jag dokumenterat på Dödergöks sockutmaning. Jag skulle kunna skriva om allt spännande, garnrelaterat som händer framöver, men ni får tåla er. Jag väljer att berätta om att stickgruppen Femtio nyanser av ull nu är en lokalavdelning i föreningen Sticka! Kul, tycker vi! Stick-gruppen är öppen för vem som helst som vill vara med, vi ses över kaffe och stickning nästan varje vecka, Facebook-gruppen är bästa stället för att hålla ordning på när och var vi ses. Oftast är det torsdag kväll 19.00 på Charlottendals gård. Vi hittar ibland på lite andra aktiviteter, häng på vetja!

Idag, söndag, testade jag frivirkning. Hur kul som helst! Jag som har svårt att läsa virkbeskrivningar och ofta ledsnar på virkprojekt. Jag är inte beredd att visa mitt första försök riktigt än men snart! Begåvade Nitsirk är en utomordentligt god lärare, tack för inspirationen! Fick även hjälp med fotografering, jag bjuder på en bild av Fru Roman i hagen med Charlottendals får i bakgrunden. Ni ser här min Aviendha som jag stickade för ganska länge sedan, den hänger i butiken på Charlottendals gård. Den är fin och kommer att bli riktigt varm och skön till hösten och vintern.

Ja, ni förstår kanske varför vi trivs därute i Stickarboden hos Marja. Torsdagkvällar är veckans höjdpunkt. Att det blev söndag också är en fin bonus. Tack Marja med familj för idag!

Mer loppis

I Möne finns en trevlig loppis, öppen denna helg. Jag hittade några fat och en skål för grillsäsongens kalla såser.

 

#rutorirosa

Just nu lägger jag min sticktid på garnkampen.se, på lördag ska vi vara med på en vandringsfestival i sjuhärad och vi drar igång ett gemensamt stickprojekt Vi ska alltså GÅ-STICKA. Grå och rosa dominorutor som ska sys ihop till en filt, som ska valkas lätt, som ska auktioneras ut eller säljas på ett Rosa-bandet-evenemang i oktober. #rutorirosa förstås eftersom vi vill stödja bröstcancerföreningen Viola. Förra hösten kunde jag lämna över 3 000 kr, jag hoppas förstås på mer i år. Rutorna lär ta sin lilla tid att få ihop, om inte många därute hjälper till?
Vi har idag nystat upp garn i strutar, det enda du behöver ta med är sköna skor och stickor 3,5 mm. Vill du vara med men inte vandra, hör då av dig på atradalanneli@gmail.com så berättar jag hur du kan göra. Du kan också läsa om #rutorirosa på garnkampen.se

Stickvila

Idag läser jag en bok istället, uppkrupen i soffhörnet med en varm filt upp till hakan. Vi har varit på vårmarknad idag och folk flanerade i tunna jackor. Jag hade som vanligt en varm jacka och ullsjal men frös och huttrade ändå. Synd att jag missade att fota familjen handstickad, sonen i sin randiga tröja av onion knit 

bomull och merino, maken i sin safety scarf och jag i en generös supersoft-cowl.

Nämen, här ligger en stickning till...

Det ligger stickningar lite här och var i mitt hem. Jag har alldeles för många projekt på gång och ibland känns det som att inget blir klart. Sen blir allt klart. Swooosh! Jag har stickat ett par ankelsockar till mig själv och kommit en bra bit på min makes tunna strumpor. Ni som känner mig vet att jag svurit på att aldrig mer sticka herrsockar på stickor 2,5. Nu stickar jag herrsockar på stickor 2,5. Från tån och upp, båda samtidigt. Precis som det ska vara! Och fina blir de. Han vill ha långa (LÅÅÅNGA) resårstickade skaft. Tack för det hjärtat!

Silence is golden, jag är klar med Holden

Nej, jag ska inte rimma mer. Jag är uttråkad! I måndags uppsökte jag vårdcentralen för mitt halsonda som jag har dragits med i två och en halv vecka nu.När jag berättade att jag haft fyra förkylningar och två omgångar med magsjuka sen i januari skickades jag till Borås för kontroll och sen hem för röstvila. Om jag ska bespara er de otrevliga detaljerna kan jag bara beskriva det känns som att jag har en boll i halsen och det gör ont att prata. Så här med facit i hand var det korkat att jobba med halsont och heshet. Jag är fortfarande hes och rosslig men för övrigt mår jag bra. Känns helt fel att vara sjukskriven men den rutinerade läkaren muttrade något om att jag själv fick välja om jag ville ha ont hela maj månad också. Så jag är hemma och tiger! Det är oerhört svårt att få en sex-åring att äta frukost och klä på sig genom att gestikulera. Han tror att han också måste gestikulera, att jag inte hör något! Vilket resulterar i att jag kraxar fram ett "Du kan prata, ät nu!"

Nåväl, det är inte synd om mig. Jag får skylla mig själv. Jag ville visa att jag blockat en sjal som nu ska lottas ut till förmån för garnkampen. Jag har fått designern Mindy Wilkes tillåtelse att lotta ut den, ni hittar den på ravelry, den heter Holden och jag har stickat den i ett betonggrått (låter inte snyggt men det är det) garn från Sandnes, med silke och alpakka. Jag har stickat den större en originalet. I all sin enkelhet tycker jag att den är ljuvligt vacker. Tror att jag stickar en till mig själv så småningom. Vill du delta i lotteriet? I nästa vecka finns den på mitt jobb, där kan man skriva upp namn och adress, betala sin andel och kanske bli ägare till en Holden, stickad av undertecknad. Läs mer på garnkampen.se

Sticksöndag med loppispaus

"Mamma, idag ska du få sticka hela dagen."

Vilket kärleksfullt löfte! Så hoppas jag att det blir också, jag ska dock ta en paus klockan två och gå på loppis på Timmeleparken. Jag har förhoppningen om att bli färdig med en sjal till Garnkampen, den ska jag ha med i ett lotteri. Här är en tjuvkik...

Frågar ni mig blir den användbar, vacker och mjuk som en dröm!

Ett kommande äventyr

Ett meddelande i går kväll med frågan om jag ville följa med på ett stick-äventyr i sommar har präglat hela denna dag. Nu är det i alla fall bestämt, i juli åker jag och ett skönt gäng stick-tokiga till Brighton. Just nu myllrar huvudet av frågor. Vilka kurser är intressanta? Vilka föresläsningar? Vad ska jag sticka på då? Kommer jag att kunna prata med mina medresenärer som är mina stick-idoler? Nja, det sista är kanske inget problem. Ni som känner mig kan nog intyga det. När jag pratade med familjen om det bestämde vi att de kommer och möter upp mig i London efter stick-lägret, sen stannar vi ytterligare några dagar och tittar på statyn av Lord Nelson och Big Ben. Det var W:s krav.

Här kan du läsa om Brighton-äventyret

.

Trädgården vaknar till liv...

Påskhelgen bjöd på vackert väder och både jag och min man fick enorm arbetslust ute i trädgården. För några år sedan snickrade jag ihop en trädgårdskompost och det var hög tid att ta hand om den färdiga jorden. Båda behållarna var överfulla och den ena av dem har stått i minst två år. Vi grävde, sållade och fyllde alla hinkar med fin jord, sen tog i sopsäckar. Det känns oerhört bra att kunna använda kompostjorden i trädgårdslanden igen. Vem behöver gym? Armarna värker efter ett hårt trädgårdspass!

Ritningen köpte jag på Ulricehamns Järn och Bygg

Småkrypen har fixat denna fina jord åt oss!

Det bidde ingen bikini, det bidde sockar

I ett tidigt skede la jag ut en bild på mina tå-upp-sockar på FB. Min kollega tyckte då att det så ut som en färgglad bikini. Det har vi skrattat åt många gånger. Nu börjar det bli en ganska lång bikini (det kan man skratta ännu mer åt) eller så börjar de faktiskt se ut som sockar. Garnet är Austerman step, med någon slags olja i som ska hålla fötterna mjuka. Låter skumt men det lär funka. Det är mitt tredje par av åtta i Dödergöks sockutmaning. Ovansidan har jag ribbstickat för bättre passform, jag tycker ibland att stickade sockar blir lite för lösa. Som vanligt har jag gjort en kortvarvshäl men denna gång ökande jag antalet maskor innan hälen och minskade efter hälen. Efter en häl insåg jag att det blev lite för mycket utrymme i hälen så det blev lite trevlig bakåtstickning. Det har mina stickvänner och jag bestämt att set är minst lika kul! På bilden ser ni även en strid mellan en autobot och en deceptikon. Sånt är livet med en sexåring.

Safety scarf

Jag har stickat klart en tubsjal/halsduk (vad ska jag kalla det?) till min man. Den är stickad i ett ljuvligt merino-garn från Filcolana. Garnet inhandlades på stickeventet i Borås där Petra från Magasin Duett fanns med. Mönstret heter Safety scarf (originalet är stickat i signalgult och grått) och är av Stephen West. Den var otroligt rolig att sticka och det sa liksom bara Swoooosh när jag väl tog tag i det. Inte helt säker på att jag har sytt ihop den rätt men resultatet blev bra i alla fall. Maken är nöjd. Förhoppningsvis blir det lite kyliga dagar i vår så att han kan få användning av den.

En nyvunnen känsla av frihet

När man lärt sig cykla så bra att man får cykla själv till sin kompis är man stor och duktig. Min son har lärt sig men är inte lika modig som bästisen. Hon vågar cykla helt utan vuxet sällskap. Sen cyklar de. Fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tillbaka...

Vilken lycka att kunna cykla. Vilken lycka att ha en bästis. Vilken lycka att cykla med sin bästis. De två har hängt ihop sen de sprattlade på en filt på golvet tillsammans och är riktiga bästisar. Att jag ser flickans mamma som min bästa vän är en bonus. Tack J för att jag vet att du alltid finns där, jag älskar dig.

Ännu ett garnrelaterat utflyktsmål att rekommendera!

Sugen på en riktigt kanongod räkmacka? Sugen på att handla garn? Då kan jag föreslå en tur till Karins lada i Vråna. Det ligger på landet, det riktiga landet! Mellan Ulricehamn och Jönköping, vid Strängseredssjön, svänger man av mot Vråna. På hemsidan hittar du öppettider och aktuellt program. De erbjuder musikkvällar, café, loppis ibland, tipspromenader. Förutom grymma räkmackor hittar du garn och konsthantverk. Jag tror inte att Karin misstycker om jag delar med mig av några bilder jag tog i butiken när jag var där senast. Åk dit, vetja!

Butiken är stor, ljus och fräsch. Och fylld av garn.

Den här har jag förälskat mig i. Trädgårdskonst.

Ulricehamnskonstnären Morgan Anderssons fåglar fascinerar mig lika mycket varje gång jag ser dem.

Lekplatsstickning

Njuter av uppiffad lekplats, nya bänkar och ny grävleksak. W klättrar och gräver och gungar, jag sitter på nya bänken och stickar sockar till Dödergöks sockutmaning. Ha det gott mina vänner!

En stund var klätterställningen buss, sen blev den ett piratskepp, sen blev den ett palats.
Tänk att få ha ett barns fantasi för bara en timma eller så...

Våren är tid för marknader och loppis

På våren skulle man kunna kuska Västergötland runt på helgerna och gå på trevliga marknader och loppisar, konstrundor och öppna gårdsbutiker. Jag älskar det! Förra helgen var det vårmarknad i Varnum, inte långt från Timmele där jag bor. Min man älskar det, dessutom, så det är inte svårt att övertala familjen till en utflykt. Jag hittade garn, förstås! Till ett par sockor i Dödergöks sockutmaning och till en sjal som jag ska ge bort.

Det melerade garnet längst upp är från Opal, det blå/turkosa är ett entrådigt ullgarn från Ullcentrum, båda köpta på Charlottendals gård i Hökerum.

Och så hittade jag fina påskdekorationer, tovade ägg på pinne perfekta till min vårplantering på trappan. De kommer från SilverUll

Mannen är nöjd om han kommer hem med en kasse delikatesser från Älvåkers Café och skafferi och Din deli. Ikväll blir det ost och tunnbrödskex! Sonen har utnämnt kladdkakan på Älvåkers Café och skafferi till den godaste i hela världen, kan bero på att han alltid blir bjuden på en extra bit när vi är där och fikar. Jag gillar att det inte finns festis och cola i kylen utan bara ekologiska fruktdrycker utan tillsatser.

Påsklov!

Jag har påsklov och njuter av solskenet, vårblommorna på altanen och kvalitetstid med min lille man, den store mannen arbetar på dagarna. Ikväll blir det en tur till Karins Lada.
Kanske kan ett par strumpor bli klara ikväll.

Två par påbörjade i torsdags.

Min utsikt. En stund till i alla fall. Det är kallt i vinden idag.

Så blev tröjan, med pojke i...

Inte helt enkelt att ta en bild av en sexåring när det är Scooby Doo på TV:n eller när en legorobot måste få ny antenn eller när Kapten Barbarossa just ska kliva ombord på sitt skepp. Mycket motvilligt gick han med på det idag, så här är den.

Tröjan är stickad i garnet Onion knits, bomull/merino köpt på Magasin Duett, mönstret följde med garnet och hjälpte mig avgöra  antal maskor, sen gjorde jag som jag brukar - hittade på allt eftersom. Pojken är nöjd men hävdar att den kliar.

Sticka lugnt!
/Anneli

Torsdagkvällar har en särskild plats i mitt hjärta

I stort sett varje torsdag åker jag till Charlottendals gård i Hökerum, veckans höjdpunkt är stickcaféet där. I Marjas stickarbod finns garn i massor och inspiration i kubik. Är det kallt tänder hon i kaminen, är det varmt sitter vi ute. Oavsett väder och temperatur kan man få kaffe eller te och hembakat för en mycket liten peng. Runt bordet, som hon fått förlänga för att vi blir fler för varje vecka, sitter begåvade och inspirerande människor och stickar, virkar, spinner, bläddrar i böcker, skrattar och pratar. Jag lär mig något nytt varje vecka, vilket knivigt problem jag än ställs inför vet jag att jag kan få hjälp där, av den samlade kunskapen och erfarenheten runt bordet.



Stickarboden på Charlottendals gård

Rätstickad sjal i Istex Einband, stickad av undertecknad efter mönstret Aviendha, finns på Ravelry.

Temakväll, sockor, sockor, sockor. J stickar från tån i garn från Tant kofta. På bordet kreativt kaos.

Hembakat. NCLB gäller på torsdagar. No Carb Left Behind.

Ibland behövs extra stolar, då är det extra roligt!

Geilsk tweed

Återbruk när det är som bäst, R tillverkar coola armband av jeanslinningar.

R kan även sticka. Både framåt och bakåt.