Ännu ett garnrelaterat utflyktsmål att rekommendera!

Sugen på en riktigt kanongod räkmacka? Sugen på att handla garn? Då kan jag föreslå en tur till Karins lada i Vråna. Det ligger på landet, det riktiga landet! Mellan Ulricehamn och Jönköping, vid Strängseredssjön, svänger man av mot Vråna. På hemsidan hittar du öppettider och aktuellt program. De erbjuder musikkvällar, café, loppis ibland, tipspromenader. Förutom grymma räkmackor hittar du garn och konsthantverk. Jag tror inte att Karin misstycker om jag delar med mig av några bilder jag tog i butiken när jag var där senast. Åk dit, vetja!

Butiken är stor, ljus och fräsch. Och fylld av garn.

Den här har jag förälskat mig i. Trädgårdskonst.

Ulricehamnskonstnären Morgan Anderssons fåglar fascinerar mig lika mycket varje gång jag ser dem.

Våren är tid för marknader och loppis

På våren skulle man kunna kuska Västergötland runt på helgerna och gå på trevliga marknader och loppisar, konstrundor och öppna gårdsbutiker. Jag älskar det! Förra helgen var det vårmarknad i Varnum, inte långt från Timmele där jag bor. Min man älskar det, dessutom, så det är inte svårt att övertala familjen till en utflykt. Jag hittade garn, förstås! Till ett par sockor i Dödergöks sockutmaning och till en sjal som jag ska ge bort.

Det melerade garnet längst upp är från Opal, det blå/turkosa är ett entrådigt ullgarn från Ullcentrum, båda köpta på Charlottendals gård i Hökerum.

Och så hittade jag fina påskdekorationer, tovade ägg på pinne perfekta till min vårplantering på trappan. De kommer från SilverUll

Mannen är nöjd om han kommer hem med en kasse delikatesser från Älvåkers Café och skafferi och Din deli. Ikväll blir det ost och tunnbrödskex! Sonen har utnämnt kladdkakan på Älvåkers Café och skafferi till den godaste i hela världen, kan bero på att han alltid blir bjuden på en extra bit när vi är där och fikar. Jag gillar att det inte finns festis och cola i kylen utan bara ekologiska fruktdrycker utan tillsatser.

Kalenderstickning

När man är sex år är väntan till julafton nästan olidlig. En adventskalender är bra, han fattar att de återstående 23 luckorna ska öppnas och sen är det jul. Bara en varje dag? Ja, bara en. Jag har hoppat på Tålamodspåsens kalenderstickning. Det är kul. Jag stickar upp rester av garnet jag använde till min mans Daybreak. Vi får se hur det går, jag klarade del 1 i alla fall. Tror jag.

 

 

Nu har jag veckan på mig att sticka upp lite mer restgarn, strumpor ska det bli och de ska säljas till förmån för cancerfonden. Den 8 december ska jag stå i ridhuset i Ulricehamn, då är det julmarknad.



Om att komma hem

Jag älskar att vara hemma. Det låter kanske tråkigt men sån är jag. Det finns ett ställe till, förutom mitt eget hem, som känns som hemma. Varje torsdag finns det möjlighet att gå på stickcafé på Charlottendals gård. Kl 19.00 står stickarboden öppen, Det sprakar ofta i kaminen och kaffe och hembakat står framdukat. Ahhh, en plats vid bordet. Stickning i händerna och garn överallt. Har ni inte besökt gårdsbutikerna i området kring Hökerum är det dags. Jag kan rekommendera tidigare nämnda garnbutik, Avelsås Naturhem, Grovare Lamm och handel, Älvåkers skafferi. Se till att planera in en runda snart och missa för allt i världen inte fika på Älvåkers skafferi. Så himmelskt gott! Alla finns på facebook.

Den försvunna diamanten

Idag är sonen sjuk och vi spelar mest Den försvunna diamanten hela tiden. Det är lyx att torka näsan och förfasas över rövare som stjäl våra pengar. Det är lyx att unna sonen att hitta diamanten när hostan är som besvärligast. Vi läser barnens bibel, det är favoritboken just nu. Hur nu det gick
till?

I går kväll fick jag några timmar med mina fina stickvänner i stickgruppen Femtio nyanser av ull. I ett tyst hus satt vi tysta och räknade maskor. Ingen av oss hade särskilt social stickning på gång i går kväll men det gjorde inget. Vi hade en riktigt skön kväll.

Låt mig berätta hur det gick till när vi startade stickgruppen. Så här var det, jag hade stickat ett tag i min ensamhet här hemma. Min systerdotter ville lära sig så jag och hon satt tillsammans emellanåt och stickade. Inte alls särskilt ofta men ändå. Jag satt vid Online stickcafé och tyckte att det lät så trevligt med stickträffar, jag lyssnade på Stickpodden och ville flytta till Kalmar och gå på stickklubben. Så en dag när jag var på posten hälsade jag på en annan bybo och sneglade på en mössa hon hade på sig. Jag samlade mod och frågade om hon hade stickat mössan själv, den var så fantastiskt fin. Jo, det hade hon. Hon berättade att hon gillade att sticka. Ville hon kanske sticka hemma hos mig nån dag? Tja, jo - det vore trevligt. Och så gjorde vi det. Jag raggade helt enkelt upp henne (!) och några till och så var vi igång. Från början hade vi tänkt att varannan vecka kunde vara lagom men det blev snart en gång i veckan och ibland åker vi tillsammans på stickcafé på Charlottendals gård också. Vi har varit på en gemensam utflykt till Tant Kofta, vi har stickat på caféer och restauranger och haft garnbyten. Hur härligt är inte det?

Jag är så glad att jag har träffat er, kära vänner i Femtio nyanser av ull. Ni betyder mycket för mig!

En ny blogg ser dagens ljus

Nu är det dags att göra slag i saken och börja blogga själv. Jag har länge varit en frekvent besökare på olika bloggar, främst sådana som har med hantverk att göra. Eller egentligen bara hantverk och helst då stickning. Jag läser men kommenterar sällan. Eller, jo. Jag kommenterar ibland men raderar eftersom jag inte har någon egen blogg och den där lilla säkerhetsrutinen på slutet ska fyllas i stoppar mig. Jag skaffar google+ för att kunna logga in och kommentera men glömmer mina uppgifter. Min systerdotter ordnade en hemsida som jag ibland uppdaterar i ett gemensamt projekt och det känns så där. Som att jag olovandes går in och manipulerar någons hemsida. Jag ska berätta mer om det senare. Nu är detta min blogg. Jag skriver oavsett om någon annan än jag själv läser. Kanske för att dokumentera min vardag, kanske för att jag behöver lära mig att blogga. Jag är faktiskt lärare i svenska och det är min förbannade skyldighet att lära mig hur man kommunicerar med världen 2013. Jag ger mina elever digra skrivuppgifter, det är dags att fröken får smaka sin egen medicin.

Ulliga gulliga hälsningar

Anneli