till?
I går kväll fick jag några timmar med mina fina stickvänner i stickgruppen Femtio nyanser av ull. I ett tyst hus satt vi tysta och räknade maskor. Ingen av oss hade särskilt social stickning på gång i går kväll men det gjorde inget. Vi hade en riktigt skön kväll.
Låt mig berätta hur det gick till när vi startade stickgruppen. Så här var det, jag hade stickat ett tag i min ensamhet här hemma. Min systerdotter ville lära sig så jag och hon satt tillsammans emellanåt och stickade. Inte alls särskilt ofta men ändå. Jag satt vid Online stickcafé och tyckte att det lät så trevligt med stickträffar, jag lyssnade på Stickpodden och ville flytta till Kalmar och gå på stickklubben. Så en dag när jag var på posten hälsade jag på en annan bybo och sneglade på en mössa hon hade på sig. Jag samlade mod och frågade om hon hade stickat mössan själv, den var så fantastiskt fin. Jo, det hade hon. Hon berättade att hon gillade att sticka. Ville hon kanske sticka hemma hos mig nån dag? Tja, jo - det vore trevligt. Och så gjorde vi det. Jag raggade helt enkelt upp henne (!) och några till och så var vi igång. Från början hade vi tänkt att varannan vecka kunde vara lagom men det blev snart en gång i veckan och ibland åker vi tillsammans på stickcafé på Charlottendals gård också. Vi har varit på en gemensam utflykt till Tant Kofta, vi har stickat på caféer och restauranger och haft garnbyten. Hur härligt är inte det?
Jag är så glad att jag har träffat er, kära vänner i Femtio nyanser av ull. Ni betyder mycket för mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar