En hyllning till mor

Sonen och jag hälsade på mormor idag. Min lilla mamma. Min LILLA mamma, hon som alltid var en rund, god bullmamma är nu en späd liten gumma. Hon är samma mamma men ändå en helt annan sedan sjukdomen gjorde henne till en annan. Idag trodde hon att jag var hennes syster men kände igen sitt barnbarn. Som vanligt hade jag en stickning med mig och visade henne, det var ju hon som en gång lärde mig att sticka  så jag vill visa henne. Ibland känner hon på garnet och visar lite intresse, stickat har hon inte kunnat göra på några år. Idag tog hon stickningen från mig och drog maskorna fram och tillbaka på rundstickan och undrade hur många maskor jag lagt upp. Jag blev varm i hjärtat, det var en liten glimt av min riktiga mamma som tittade fram. Sen var hon borta. Tack mamma, för att du lärde mig att sticka!

I bilen på väg hem undrade min pojke om jag längtade till mors dag. Tja, varför undrar du?, ville jag veta. - För jag ska ge dig massvis med garn.

Ha! Jag har köpstopp på garn och brukar få gliringar för att jag ständigt bryter mitt löfte till mig själv. Om jag FÅR garn kan jag väl inte vara så ofin att jag säger nej? Min man, om du läser detta önskar jag mig jättedyra lyxstickor (du brukar ju säga att allt är roligare om man har bra grejer!), en slända eller Colinette, jitterbugg till en kofta. Magasin duett har fint morsdagserbjudande. Blink, blink!