Jag älskar att sticka, om du skulle ha missat det...

Som alla andra inbitna stickare har jag galet mycket garn, för många pågående projekt och alldeles för lite tid för att sticka allt jag vill sticka. Idag vabbar jag och barnet börjar bli lite piggare. Efter en kunglig bankett med gosedjursprinsar och prinsessor, fusktomater och plastsalami kunde jag faktiskt sticka en stund på ett par sockar. Jag har antagit Dödergöks sockutmaning. Jag ska, förutom sockar till Garnkampen, sticka sockar till mig själv och min familj enligt följande fördelning: Jag 5 par, sonen 2 par, maken 1 par. Jag har en lista på mönster som jag vill prova och garn så att jag klarar mig. Det ska bli roligt. Ett par är klara. De är stickade i trekking, handfärgat av min favoritgarnfärgare Tant kofta. Jag har stickat dem på stickor 2 mm (dpn), hälen är en short row heel with shadow wraps. Den hälen passar min fot bra och lämpar sig för tunna garner, tycker jag.

Min stickkompis i Femtio nyanser av ull lovade mig att garnet skulle räcka. Jag var tveksam. Hon hade rätt, som vanligt. Det blev ganska exakt en meter över av det gröna, rosa och vitt räcker till ett par till. Kanske nån liten i mitt liv som vill ha rosa/vita strumpor?

Det var första av åtta par i sockutmaningen!

Sticka lugnt!

Anneli