Silence is golden, jag är klar med Holden

Nej, jag ska inte rimma mer. Jag är uttråkad! I måndags uppsökte jag vårdcentralen för mitt halsonda som jag har dragits med i två och en halv vecka nu.När jag berättade att jag haft fyra förkylningar och två omgångar med magsjuka sen i januari skickades jag till Borås för kontroll och sen hem för röstvila. Om jag ska bespara er de otrevliga detaljerna kan jag bara beskriva det känns som att jag har en boll i halsen och det gör ont att prata. Så här med facit i hand var det korkat att jobba med halsont och heshet. Jag är fortfarande hes och rosslig men för övrigt mår jag bra. Känns helt fel att vara sjukskriven men den rutinerade läkaren muttrade något om att jag själv fick välja om jag ville ha ont hela maj månad också. Så jag är hemma och tiger! Det är oerhört svårt att få en sex-åring att äta frukost och klä på sig genom att gestikulera. Han tror att han också måste gestikulera, att jag inte hör något! Vilket resulterar i att jag kraxar fram ett "Du kan prata, ät nu!"

Nåväl, det är inte synd om mig. Jag får skylla mig själv. Jag ville visa att jag blockat en sjal som nu ska lottas ut till förmån för garnkampen. Jag har fått designern Mindy Wilkes tillåtelse att lotta ut den, ni hittar den på ravelry, den heter Holden och jag har stickat den i ett betonggrått (låter inte snyggt men det är det) garn från Sandnes, med silke och alpakka. Jag har stickat den större en originalet. I all sin enkelhet tycker jag att den är ljuvligt vacker. Tror att jag stickar en till mig själv så småningom. Vill du delta i lotteriet? I nästa vecka finns den på mitt jobb, där kan man skriva upp namn och adress, betala sin andel och kanske bli ägare till en Holden, stickad av undertecknad. Läs mer på garnkampen.se

Sticksöndag med loppispaus

"Mamma, idag ska du få sticka hela dagen."

Vilket kärleksfullt löfte! Så hoppas jag att det blir också, jag ska dock ta en paus klockan två och gå på loppis på Timmeleparken. Jag har förhoppningen om att bli färdig med en sjal till Garnkampen, den ska jag ha med i ett lotteri. Här är en tjuvkik...

Frågar ni mig blir den användbar, vacker och mjuk som en dröm!

Ett kommande äventyr

Ett meddelande i går kväll med frågan om jag ville följa med på ett stick-äventyr i sommar har präglat hela denna dag. Nu är det i alla fall bestämt, i juli åker jag och ett skönt gäng stick-tokiga till Brighton. Just nu myllrar huvudet av frågor. Vilka kurser är intressanta? Vilka föresläsningar? Vad ska jag sticka på då? Kommer jag att kunna prata med mina medresenärer som är mina stick-idoler? Nja, det sista är kanske inget problem. Ni som känner mig kan nog intyga det. När jag pratade med familjen om det bestämde vi att de kommer och möter upp mig i London efter stick-lägret, sen stannar vi ytterligare några dagar och tittar på statyn av Lord Nelson och Big Ben. Det var W:s krav.

Här kan du läsa om Brighton-äventyret

.

Trädgården vaknar till liv...

Påskhelgen bjöd på vackert väder och både jag och min man fick enorm arbetslust ute i trädgården. För några år sedan snickrade jag ihop en trädgårdskompost och det var hög tid att ta hand om den färdiga jorden. Båda behållarna var överfulla och den ena av dem har stått i minst två år. Vi grävde, sållade och fyllde alla hinkar med fin jord, sen tog i sopsäckar. Det känns oerhört bra att kunna använda kompostjorden i trädgårdslanden igen. Vem behöver gym? Armarna värker efter ett hårt trädgårdspass!

Ritningen köpte jag på Ulricehamns Järn och Bygg

Småkrypen har fixat denna fina jord åt oss!

Det bidde ingen bikini, det bidde sockar

I ett tidigt skede la jag ut en bild på mina tå-upp-sockar på FB. Min kollega tyckte då att det så ut som en färgglad bikini. Det har vi skrattat åt många gånger. Nu börjar det bli en ganska lång bikini (det kan man skratta ännu mer åt) eller så börjar de faktiskt se ut som sockar. Garnet är Austerman step, med någon slags olja i som ska hålla fötterna mjuka. Låter skumt men det lär funka. Det är mitt tredje par av åtta i Dödergöks sockutmaning. Ovansidan har jag ribbstickat för bättre passform, jag tycker ibland att stickade sockar blir lite för lösa. Som vanligt har jag gjort en kortvarvshäl men denna gång ökande jag antalet maskor innan hälen och minskade efter hälen. Efter en häl insåg jag att det blev lite för mycket utrymme i hälen så det blev lite trevlig bakåtstickning. Det har mina stickvänner och jag bestämt att set är minst lika kul! På bilden ser ni även en strid mellan en autobot och en deceptikon. Sånt är livet med en sexåring.

Safety scarf

Jag har stickat klart en tubsjal/halsduk (vad ska jag kalla det?) till min man. Den är stickad i ett ljuvligt merino-garn från Filcolana. Garnet inhandlades på stickeventet i Borås där Petra från Magasin Duett fanns med. Mönstret heter Safety scarf (originalet är stickat i signalgult och grått) och är av Stephen West. Den var otroligt rolig att sticka och det sa liksom bara Swoooosh när jag väl tog tag i det. Inte helt säker på att jag har sytt ihop den rätt men resultatet blev bra i alla fall. Maken är nöjd. Förhoppningsvis blir det lite kyliga dagar i vår så att han kan få användning av den.

En nyvunnen känsla av frihet

När man lärt sig cykla så bra att man får cykla själv till sin kompis är man stor och duktig. Min son har lärt sig men är inte lika modig som bästisen. Hon vågar cykla helt utan vuxet sällskap. Sen cyklar de. Fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tillbaka...

Vilken lycka att kunna cykla. Vilken lycka att ha en bästis. Vilken lycka att cykla med sin bästis. De två har hängt ihop sen de sprattlade på en filt på golvet tillsammans och är riktiga bästisar. Att jag ser flickans mamma som min bästa vän är en bonus. Tack J för att jag vet att du alltid finns där, jag älskar dig.

Ännu ett garnrelaterat utflyktsmål att rekommendera!

Sugen på en riktigt kanongod räkmacka? Sugen på att handla garn? Då kan jag föreslå en tur till Karins lada i Vråna. Det ligger på landet, det riktiga landet! Mellan Ulricehamn och Jönköping, vid Strängseredssjön, svänger man av mot Vråna. På hemsidan hittar du öppettider och aktuellt program. De erbjuder musikkvällar, café, loppis ibland, tipspromenader. Förutom grymma räkmackor hittar du garn och konsthantverk. Jag tror inte att Karin misstycker om jag delar med mig av några bilder jag tog i butiken när jag var där senast. Åk dit, vetja!

Butiken är stor, ljus och fräsch. Och fylld av garn.

Den här har jag förälskat mig i. Trädgårdskonst.

Ulricehamnskonstnären Morgan Anderssons fåglar fascinerar mig lika mycket varje gång jag ser dem.

Lekplatsstickning

Njuter av uppiffad lekplats, nya bänkar och ny grävleksak. W klättrar och gräver och gungar, jag sitter på nya bänken och stickar sockar till Dödergöks sockutmaning. Ha det gott mina vänner!

En stund var klätterställningen buss, sen blev den ett piratskepp, sen blev den ett palats.
Tänk att få ha ett barns fantasi för bara en timma eller så...

Våren är tid för marknader och loppis

På våren skulle man kunna kuska Västergötland runt på helgerna och gå på trevliga marknader och loppisar, konstrundor och öppna gårdsbutiker. Jag älskar det! Förra helgen var det vårmarknad i Varnum, inte långt från Timmele där jag bor. Min man älskar det, dessutom, så det är inte svårt att övertala familjen till en utflykt. Jag hittade garn, förstås! Till ett par sockor i Dödergöks sockutmaning och till en sjal som jag ska ge bort.

Det melerade garnet längst upp är från Opal, det blå/turkosa är ett entrådigt ullgarn från Ullcentrum, båda köpta på Charlottendals gård i Hökerum.

Och så hittade jag fina påskdekorationer, tovade ägg på pinne perfekta till min vårplantering på trappan. De kommer från SilverUll

Mannen är nöjd om han kommer hem med en kasse delikatesser från Älvåkers Café och skafferi och Din deli. Ikväll blir det ost och tunnbrödskex! Sonen har utnämnt kladdkakan på Älvåkers Café och skafferi till den godaste i hela världen, kan bero på att han alltid blir bjuden på en extra bit när vi är där och fikar. Jag gillar att det inte finns festis och cola i kylen utan bara ekologiska fruktdrycker utan tillsatser.

Påsklov!

Jag har påsklov och njuter av solskenet, vårblommorna på altanen och kvalitetstid med min lille man, den store mannen arbetar på dagarna. Ikväll blir det en tur till Karins Lada.
Kanske kan ett par strumpor bli klara ikväll.

Två par påbörjade i torsdags.

Min utsikt. En stund till i alla fall. Det är kallt i vinden idag.

Så blev tröjan, med pojke i...

Inte helt enkelt att ta en bild av en sexåring när det är Scooby Doo på TV:n eller när en legorobot måste få ny antenn eller när Kapten Barbarossa just ska kliva ombord på sitt skepp. Mycket motvilligt gick han med på det idag, så här är den.

Tröjan är stickad i garnet Onion knits, bomull/merino köpt på Magasin Duett, mönstret följde med garnet och hjälpte mig avgöra  antal maskor, sen gjorde jag som jag brukar - hittade på allt eftersom. Pojken är nöjd men hävdar att den kliar.

Sticka lugnt!
/Anneli

Torsdagkvällar har en särskild plats i mitt hjärta

I stort sett varje torsdag åker jag till Charlottendals gård i Hökerum, veckans höjdpunkt är stickcaféet där. I Marjas stickarbod finns garn i massor och inspiration i kubik. Är det kallt tänder hon i kaminen, är det varmt sitter vi ute. Oavsett väder och temperatur kan man få kaffe eller te och hembakat för en mycket liten peng. Runt bordet, som hon fått förlänga för att vi blir fler för varje vecka, sitter begåvade och inspirerande människor och stickar, virkar, spinner, bläddrar i böcker, skrattar och pratar. Jag lär mig något nytt varje vecka, vilket knivigt problem jag än ställs inför vet jag att jag kan få hjälp där, av den samlade kunskapen och erfarenheten runt bordet.



Stickarboden på Charlottendals gård

Rätstickad sjal i Istex Einband, stickad av undertecknad efter mönstret Aviendha, finns på Ravelry.

Temakväll, sockor, sockor, sockor. J stickar från tån i garn från Tant kofta. På bordet kreativt kaos.

Hembakat. NCLB gäller på torsdagar. No Carb Left Behind.

Ibland behövs extra stolar, då är det extra roligt!

Geilsk tweed

Återbruk när det är som bäst, R tillverkar coola armband av jeanslinningar.

R kan även sticka. Både framåt och bakåt.



 



 

 

 

Jag älskar att sticka, om du skulle ha missat det...

Som alla andra inbitna stickare har jag galet mycket garn, för många pågående projekt och alldeles för lite tid för att sticka allt jag vill sticka. Idag vabbar jag och barnet börjar bli lite piggare. Efter en kunglig bankett med gosedjursprinsar och prinsessor, fusktomater och plastsalami kunde jag faktiskt sticka en stund på ett par sockar. Jag har antagit Dödergöks sockutmaning. Jag ska, förutom sockar till Garnkampen, sticka sockar till mig själv och min familj enligt följande fördelning: Jag 5 par, sonen 2 par, maken 1 par. Jag har en lista på mönster som jag vill prova och garn så att jag klarar mig. Det ska bli roligt. Ett par är klara. De är stickade i trekking, handfärgat av min favoritgarnfärgare Tant kofta. Jag har stickat dem på stickor 2 mm (dpn), hälen är en short row heel with shadow wraps. Den hälen passar min fot bra och lämpar sig för tunna garner, tycker jag.

Min stickkompis i Femtio nyanser av ull lovade mig att garnet skulle räcka. Jag var tveksam. Hon hade rätt, som vanligt. Det blev ganska exakt en meter över av det gröna, rosa och vitt räcker till ett par till. Kanske nån liten i mitt liv som vill ha rosa/vita strumpor?

Det var första av åtta par i sockutmaningen!

Sticka lugnt!

Anneli