December - månaden som försvann

Varje år är det likadant. December månad rusar förbi och plötsligt står man där och ska griljera en skinka och göra julfint hemma samma vecka som allt på jobbet ska avslutas inför jullovet. Det ordnar sig, det vet jag så jag känner mig inte direkt stressad. Bara förvånad över hur oerhört snabbt tiden kan gå. Sexåringen tycker att det är en evighet kvar till jul. Det är det inte.

Kalenderstickningen tog stopp den 7 december, det blev bara inte av. I söndags var jag "hemma" på Charlottendals gård och jobbade ikapp. Det börjar likna en docka och det är oerhört inspirerande och lärorikt. Sonen har beställt en ny tröja till jul. Jag är tidsoptimist så jag ser inga som helst hinder för att hinna med det. Måste sticka, vi hörs!

Kalenderstickning

När man är sex år är väntan till julafton nästan olidlig. En adventskalender är bra, han fattar att de återstående 23 luckorna ska öppnas och sen är det jul. Bara en varje dag? Ja, bara en. Jag har hoppat på Tålamodspåsens kalenderstickning. Det är kul. Jag stickar upp rester av garnet jag använde till min mans Daybreak. Vi får se hur det går, jag klarade del 1 i alla fall. Tror jag.

 

 

Nu har jag veckan på mig att sticka upp lite mer restgarn, strumpor ska det bli och de ska säljas till förmån för cancerfonden. Den 8 december ska jag stå i ridhuset i Ulricehamn, då är det julmarknad.